Utter.

 

 

 

Mina tidigare iakttagelse av  utter var för ca. 45-50 år sedan då jag såg utterspår vid Vittanbäcken. Men så en afton i oktober 2003 vid vårt sommarställe, så fick jag se kraftiga ringar på vattnet uppe på Kvarnbäcken, min första tanke var att det var en sjöfågel som landat, men eftersom jag inte såg någon fågel, så väcktes min nyfikenhet och jag smög närmare bäcken för att få en skymt av vad det kunde vara. Jag hade inte stått där lång stund förrän jag såg virvlar i vattnet rakt ifrån mej och efter en stund ett djur som snabbt simmade iväg. Ca. femtio meter upp efter bäcken såg jag då ett djur som gick upp på en stor sten ute i bäcken, det liknade en utter. Jag sprang  in efter kikaren och kunde då med säkerhet se att min iakttagelse var riktig, uttern simmade fram och åter efter bäckkanten innan den försvann, för att en stund senare återigen uppenbara sej på en stor sten en bit upp på land längst upp i bäcken, där kunde jag se hur den tumlade om och strök sej mot mossan på stenen innan den försvann för gott, hoppas att jag får se den igen någon gång, för mej var det en stor naturupplevelse eftersom det var första gången som jag såg en fritt levande utter.

Vintern 2004 i Mars fick jag se spår efter utter vid Lappträsket, förmodligen efter samma utter som jag såg i Kvarnbäcken vid vårt sommarställe, hösten innan.

 Till startsidan

 

Bisamråtta

 

 

 

I början av 2000-taet uppenbarade sej helt plötsligt under ett par tre års tid ganska många bisamråttor i Kvarnbäcken och i intilliggande sjöar. Dom byggde många hyddor och såg ut att tänkas etablera sej för gott, man kunde under vårvintern  se så många som 5-7 stycken sitta samtidigt på iskanten nere vid sjön där Kvarnbäcken rinner ut i Byssträsket, men i dag har av någon okänd anledning bisamen helt försvunnit.

Till startsidan

 

Bäver

 

 

 

Vad jag vet så finns ingen fast boende bäver i vattendragen runt Byssträsk, men vandringsbäver förekommer inte så sällan, man kan då se spår av dom i många bäckar där några eller kanske bara någon enstaka asp har fällts. Mina erfarenheter av möte med bäver är två tillfällen, det ena för kanske 15-20 år sedan. Jag med familj hade åkt ut till sommarstället för att kratta löv en kväll i slutet av maj. Efter att vi slutat kratta och skymningen börjat falla var jag på väg att ställa bort lövkrattan när jag såg ett djur komma simmande ner efter bäcken, jag ställde mej på andra sidan flottningsdammen i skydd av några buskar för att se vad som var på gång. Döm om min förvåning när jag upptäcker att det är en bäver som är på väg att passera dammvallen just vid dom buskar där jag står. Jaktinstinkten infinner sej och jag får för mej att jag skall fånga bävern genom att trycka fast den mot marken med lövkrattan som jag fortfarande höll i mina händer, men det var ingen större svårighet  för bävern att slingra sej ur det greppet och den vände snabbt för att fly tillbaka samma väg som den kommit, för min del så var jakten redan igång så jag slängde mej in i buskarna efter den flyende bävern och fick den under mej och med ett grepp om dess ena bakben reste jag mej och bar bävern mot stugan där jag hojtande kallade på familjens uppmärksamhet. Förvåningen från dom var stor när jag visade mej med en sprattlande bäver i höger hand. Efter att fångsten noggrant beskådats så släpptes bävern nedanför flottningsdammen där den återfick sin frihet. Morgonen därpå visade det sej att den bara en bit nedanför den plats där den hade släppts hade den gått iland och fällt en mindre björk. Vid senare tillfälle har jag sett ett par bävrar i Gäddbäcken där dom hade en hydda och uppehöll sej under några år, men dom försvann av någon anledning, kanske tröt tillgången på mat, eller blev dom eventuellt bortskjutna ? 

Till startsidan

Räv

Räv har jag gillrat med sax på den tiden när det var ett lovligt fångstredskap, sen hade jag många års uppehåll med jakt överhuvudtaget och har därför inte provat på den nu godkända fotsnaran. Däremot har jag provat på vakskytte på räv, vilket är en spännande men tröttsam jaktform. Det kräver också att man har en väl vald plats för sin åtel och att skjutmöjligheterna är goda, helst i kombination med någon form av belysning, det är annars lätt hänt att man skjuter i för dålig sikt och då bomskjuter, eller skadskjuter räven vilket inte är bra, det är ju inte önskvärt vare sej att skada räven eller att nästa dag behöva ge sej ut på eftersök, eftersom man inte bör göra eftersöket annat än vid  dagsljus. Valet av vapen för vakskytte, kan ju avgöras av på vilket skjutavstånd man har lyckats placera  åteln i förhållande till den plats där man skall sitta och skjuta, om åteln ligger mera än 30-35m bort är det nog att föredra en finkalibrig studsare ex.vis cal.222, framför ett hagelvapen. En fördel att lägga åteln längre från skjutplatsen kan ju också vara att risken för att räven blir skrämd blir mindre.

Till startsidan

 

 

Mård

 

 

 

 

Några mårdar har jag fångat i fälla av typ "holken" en slagfälla som i dag är förbjuden att använda. En mård rör sej som regel inom ett visst revir och återkommer med jämna mellanrum, har man sett ett mårdspår på ett visst ställe, så kan man vara ganska säker på att den återkommer i samma område och då i nära anslutning till där den tidigare passerat. Och man kan då placera ev. fälla i detta terrängavsnitt.

 

Till startsidan

Mink

 

 

 

Minkfångst har jag sysslat med i stort sett hela mitt vuxna liv, med varierande framgång naturligtvis. Någon riktigt stor förekomst av mink har väl aldrig förekommit i mina hemtrakter, dom flesta minkarna har nog ändå funnits där under 50-60 talet, men en och annan mink har det ju blivit. Minken är ju som jag erfarit inte speciellt lättfångad, det gäller att noga studera deras sätt att röra sej i naturen och försöka att placera sina fällor därefter. Vilken typ av fångstredskap man skall använda finns det säkert delade meningar om, men jag har nog gjort dom flesta fångsterna i genomgångsfällor. Nackdelen med den fällan är ju att den behöver tillsyn varje dag, medan däremot en slagfälla som dödar minken omedelbart inte behöver så tät tillsyn.        

En minkfångst av det ovanligare slaget gjorde jag för bara några år sedan, jag fångade då tre minkar samtidigt i en genomgångsfälla. Det var tre ungdjur inte riktigt fullt utvuxna som gått i fällan, förmodligen hade dom följts åt väldigt tätt och mer eller mindre tävlat om att komma in först i fällan. Jag brukar tömma fällan genom att sätta en säck över ena änden på fällan och sedan dra upp falluckan så att minken går ut i säcken, döm om min förvåning när jag efter första tömningen  två gånger till fick konstatera att det fanns mink kvar i fällan.

 

 

Till startsidan